You better believe it's right

Det var tre år sedan det hände sist. Då skedde det till havs. I lördags hände det igen-till folkets jubel. Vad då tänker ni? Jo, undertecknad var ute och sjöng karaoke. Eftersom min bästa vän fyllde trettio så var det dags. Så vi gav oss av med en härlig röra av vänkretsar, jag bidrag med min nyfunna manlige vän Do Glatem (som även var värd för Dio-festen) med sambo, min kära 30-taggarvän bidrog med en väninna och hon i sin tur med en vän. Känner ni er lost? Det tog lite tid för oss med.

Jag har spelat amatörteater i tio år, men jag var ändå lite nervös när jag skulle upp på scenen. Så fort jag börjat sjunga första låten "Rock the night" så släppte det. Jag har känt att jag har saknat scenen så det var skönt att så att säga komma hem. Var rädd att rösten inte skulle bära men det gjorde den, t.o.m i "Poison" som jag bävat mest inför. Övriga deltagare (5 av sjöng) sjöng också efter bästa förmåga. Speciellt Do Glatem, som givit mig bilden av att han inte skulle sjunga, stiger plötsligt upp och river av "The Trooper" med lika mycket inlevelse som samtliga övriga sångare tillsammans. Han gav sig också på "The man on the silver mountain" och konstaterar i slutet av sitt framträdande att "Vad sjutton! Det är Dio. Vem f*n fixar det?" Jag lyfter på hatten för de modiga låtvalen.

Jag behöver slipa lite på mina scenframträdanden (läs: Se Do Glatem och lär) men det var inte sista gången jag sjöng.